Sammanfattning

Sammanfattning

Rapporten om solvens och finansiell ställning följer solvensregleringen och redogör för Fenniagruppens affärsverksamhet, resultat, administration, riskprofil, värdering för solvensändamål och kapitalhantering under 2016.

Verksamhet och resultat

Fenniagruppen består av Ömsesidiga Försäkringsbolaget Fennia (Fennia), Försäkringsaktiebolaget Fennia Liv (Fennia Liv) och Fennia Kapitalförvaltning. Fennia Liv och Fennia utövar försäkrings- och placeringsverksamhet. Fennia Kapitalförvaltning är ett värdepappersbolag.

Premieinkomsten från skadeförsäkringsverksamhetens direktförsäkring var 417,0 miljoner euro (429,0 mn euro). Premieinkomsten från företagskunder minskade som ett tecken på det rådande ekonomiska läget. Däremot växte premieinkomsten från hushållskunder jämfört med året innan. Riskprocenten var 67,0 (67,6 %) och omkostnadsprocenten 33,9 (30,9 %), vilket resulterade i en totalkostnadsprocent på 100,9 (98,5 %). Den operativa totalkostnadsprocenten låg under 97 enligt bolagets målsättning.

Premieinkomsten från livförsäkringsverksamhetens direktförsäkring var 207,1 miljoner euro (199,8 mn euro). Fondförsäkringspremiernas andel av den totala premieinkomsten var 79,7 procent (79,2 %). Beloppet för utbetalda ersättningar var 90,6 miljoner euro (83,2 mn euro). Riskrörelsens resultat var 9,0 miljoner euro. Driftskostnaderna för livförsäkringsverksamheten var 13,8 miljoner euro (13,3 mn euro). Omkostnadsprocenten av belastningsinkomsten var 103,9 procent (112,0 %).

Vid utgången av rapporteringsperioden uppgick Fenniagruppens placeringstillgångar till 2 314,9 miljoner euro. Under 2016 var nettointäkterna från placeringarna enligt verkligt värde 82,6 miljoner euro (93,0 mn euro) och avkastningen på sysselsatt kapital 3,7 procent (4,4 %). Den låga räntenivå som var rådande hela året sänkte placeringsverksamhetens intäkter avsevärt, eftersom dryga hälften av Fenniagruppens placeringar har allokerats i ränteplaceringar. Uppgången på aktiemarknaden gav avkastningen på aktieportföljen en positiv trend under senare delen av året och förbättrade gruppens sammanlagda resultat för placeringarna. Fastighetsplaceringar bidrog med fortsatt stabila intäkter, bäst av tillgångsslagen.

Administrationssystem

I enlighet med den ömsesidiga bolagsformen i moderbolaget innehas den högsta beslutande makten inom Fennia genom bolagsstämman av försäkringstagarna, dvs. Fennias kunder. Moderbolagets förvaltningsorgan är förvaltningsrådet, styrelsen och verkställande direktören. Förvaltningsrådet övervakar bolagets administration, som styrelsen och verkställande direktören ansvarar för. Bolagsstämman utser förvaltningsrådets medlemmar bland Fennias försäkringstagare. Fennias styrelse har hand om gruppens administration och ser till att dess verksamhet är ändamålsenligt organiserad. Styrelsen biträds av utnämnings- och belöningsutskottet samt av revisionsutskottet, som är gemensamt för Fennias och Fennia Livs styrelse. Fennia har en verkställande direktör, som utnämns av styrelsen och som handhar den löpande administrationen av bolaget och gruppen enligt styrelsens föreskrifter och anvisningar.

I Fenniagruppen avses med riskhantering koordinerade strategier, processer, principer och åtgärder med vilka man identifierar, mäter, följer upp, hanterar och rapporterar de risker som gäller gruppen och gruppbolagen.

Med solvenshantering styr och fastställer man gruppens och gruppbolagens risktäckningskapacitet, riskvillighet och risktolerans samt de väsentligaste riskbegränsningarna. Gruppbolagen följer i sin verksamhet ramverket för risk- och solvenshanteringen, som definierats gemensamt på gruppnivå och som beskrivs i de principhandlingar gruppbolagens styrelser har fastställt.

En ledningsgrupp för riskhanteringen i gruppens försäkringsbolag har tillsatts för att bereda, styra, koordinera och informera om risk- och solvenshanteringsuppgifterna.

Fenniagruppens modell för företagsstyrnings- och riskhanteringssystemet bygger på tre försvarslinjer, som var och en har sina uppgifter. De oberoende nyckelfunktionerna i administrationssystemet, dvs. riskhanterings-, compliance- och aktuariefunktionen, har organiserats på ett sätt som säkrar oberoende tillräcklig självständighet i deras arbete. Funktionerna rapporterar koordinerat till revisionsutskottet och gruppbolagens styrelser.

I modellen med tre försvarslinjer delas ansvaret för risk- och solvenshanteringen upp mellan olika aktörer. Riskhanteringsfunktionen är en självständig enhet, som är underställd Fennias styrelse och verkställande direktör, och producerar riskhanteringstjänster för alla gruppbolag. Det centrala syftet med riskhanteringssystemet är att producera olika infallsvinklar till samt analyser och bedömningar av de ekonomiska konsekvenserna av ett eventuellt negativt utfall för en enskild risk och kombinationer av sådana.

ORSA är ett verktyg för egen risk- och solvensbedömning för gruppen och styrelsen, verkställande direktören och den övriga företagsledningen i varje gruppbolag. Inom ramen för den egna risk- och solvensbedömningen identifierar man risker, bildar en egen uppfattning om kapitalbehovet för riskerna och tar fram prognoser och scenarier för gruppens och enskilda bolags ekonomiska framtid och de eventuella ekonomiska konsekvenserna av ett negativt utfall. Den egna risk- och solvensbedömningen är en integrerad del av Fenniagruppens kontinuerliga process för riskhantering, och resultatet av processen sammanställs en gång om året till en sammanfattning. ORSA-rapporten innehåller en helhetsbild av gruppens och enskilda bolags nuläge och framtidsutsikter för verksamheter, strategiska riktlinjer samt risker och solvens.

Syftet med den interna kontrollen inom gruppen är att säkra att verksamheten är ändamålsenlig, effektiv och resultatrik, att den ekonomiska informationen och rapporteringen är tillförlitlig samt att regelverk följs. Fennias interna revisionen har som uppgift att följa och bedöma tillräckligheten och effektiviteten i gruppens och enskilda bolags interna kontroll och annan företagsstyrning. Den interna revisionen bedömer hur väl gruppen och enskilda bolag har genomfört strategin och uppnått sina mål, hur omfattande och tillförlitlig solvenshanteringsprocessen är, hur effektiv riskhanteringen är, hur ekonomisk och ändamålsenlig resursanvändningen är, hur väl de följer lagar och bestämmelser samt interna verksamhetsprinciper, planer och anvisningar, hur rättvisande, tillräcklig och ändamålsenlig informationen är samt hur väl de har säkrat sina tillgångar.

Försäkringsbolagens ansvariga aktuarier ansvarar för aktuariefunktionen vid det egna försäkringsbolaget och för att de försäkringsmatematiska metoder som används vid prissättning och vid beräkning av den försäkringstekniska ansvarsskulden är ändamålsenliga. De ansvariga aktuarierna fastställer även nivån på ansvarsskulden. Aktuariefunktionerna sköter sina lagstadgade och övriga uppgifter, till vilka hör att beräkna den försäkringstekniska ansvarsskulden, att ha hand om ändamålsenliga tariffer, att bedöma solvensnivån, att lämna rapporter till stöd för affärsverksamheten, att medverka i produktutvecklingen, att utarbeta försäkringsanbud och att ha hand om kvaliteten i informationen.

Syftet med lämplighetsbedömningen i Fenniagruppen är att säkra att de personer som ansvarar för ledningen av gruppen och de enskilda bolagen och de centrala funktionerna är tillförlitliga och lämpliga för sina uppdrag. Inom gruppen organiserar man utläggning av funktioner på entreprenad, så att man kan följa serviceproducenternas verksamhet och garantera tillräcklig tillgång till information.

Riskprofil

I en marknadsbaserad värderingsmiljö återspeglas risktagningskapaciteten på gruppnivå av skillnaden mellan tillgångar och skulder i balansräkningen inklusive balansposternas förlusttäckningsförmåga och deras överförbarhet på gruppnivå, dvs. det marknadsbaserade beloppet för kapitalbasen. Ju mer kapitalbas gruppen har, desto större är dess risktäckningskapacitet och frihet att välja vilka risker den bär i verksamheten. Gruppens risktagning återspeglas ur kvantitativ synvinkel av solvenskapitalkravet för gruppens verksamhet. Ju större solvenskapitalkravet är, desto större är gruppens risker.

Genom att undersöka solvenskapitalkravet närmare kan man upptäcka vad gruppens risker består av. Genom att analysera kapitalbasen, solvenskapitalkravet och förhållandet mellan dem får man en uppfattning om gruppens riskprofil.

Fenniagruppens solvenskapitalkrav före justeringsbelopp för förlusttäckningskapacitet var vid utgången av rapporteringsperioden 505,8 miljoner euro. Av detta tillskrevs marknadsrisken 382,3 miljoner euro, motpartsrisken 43,5 miljoner euro, försäkringsrisken 155,4 miljoner euro och den operativa risken 29,4 miljoner euro. Kapitalkravet för övriga finanssektorn var 0,5 miljoner euro. Efter justeringsposterna var solvenskapitalkravet 392,7 miljoner euro. Då de medräkningsbara kapitalbasmedlen uppgick till 775,9 miljoner euro, var gruppens relativa solvensställning 197,6 procent.

Försäkringsverksamhet bygger på att man tar försäkringsrisker, sprider dem inom försäkringsbeståndet och hanterar riskerna. De viktigaste medlen för att hantera försäkringsrisker är att på ett ändamålsenligt sätt välja riskerna, dvs. riskurval, prissätta produkterna, utforma försäkringsvillkoren och skaffa ett återförsäkringsskydd. Vid prissättning av försäkringsrisker strävar man efter en riskmotsvarighet.

Till marknadsrisker som har konsekvenser för Fenniagruppen, dvs. sådana risker som ger upphov till förändringar i marknadsvärdet på tillgångar och skulder och därmed påverkar gruppens ekonomiska ställning, räknas ränte-, räntemarginals-, aktiekurs-, fastighets- och valutarisker. Det är väsentligt att granska marknadsriskerna ur hela balansräkningens synvinkel. Vid solvensberäkning görs en marknadsbaserad värdering av båda sidorna i balansräkningen, varför förändringar i riskfaktorerna har återverkningar på tillgångar och skulder samtidigt.

Förändringar i faktorerna för marknadsriskerna påverkar gruppens solvens på två sätt: genom förändring av kapitalbasen och solvenskapitalkravet. Ett negativt utfall för marknadsriskerna minskar kapitalbasen, vilket försvagar gruppens solvensställning. Förändringar i tillgångar och skulder påverkar oftast också gruppens solvenskapitalkrav.

Fenniagruppens allmänna riskvillighet, risktolerans och affärsmål styr gruppens placeringsverksamhet och skapar ramvillkor för verksamheten. Inom placeringsverksamheten och hanteringen av marknadsrisker är ambitionen att uppnå gruppens affärsmål utan att äventyra solvensmålen. Hörnstenarna i hanteringen av marknadsrisker är aktsamhetsprincipen, riskreduceringstekniker och tillräcklig diversifiering av placeringarna. Exponering för marknadsrisker och dess konsekvenser mäts med hjälp av fördelningen mellan olika tillgångar, känslighetsanalyser och solvenskapitalkravet för varje enskild marknadsrisk.

Med beaktande av diversifiering var marknadsriskernas kontribution till det totala kapitalkravet 71,4 procent. Mest till följd av en mindre placeringsrisk har kontributionen gått ner med 3,2 procentenheter jämfört med läget för ett år sedan. Bland de enskilda marknadsriskerna var i sin tur aktieriskens kontribution till solvenskapitalkravet störst med 49,2 procent. Dess andel av solvenskapitalkravet för marknadsrisker var större än aktieportföljens andel av placeringstillgångarna.

Det har skett ändringar i solvenskapitalkraven för marknadsriskerna under året. Tydligast har solvenskapitalkravet minskat när det gäller valutarisker där förnyelseantagandeförfarandet för valutaderivat (avtal ersätts alltid med likalydande avtal när de går ut) minskat solvenskapitalkravet för risken i fråga. Också solvenskapitalkraven för ränte- och aktierisken har minskat, medan koncentrationsrisken ökat aningen.

Marknadsriskernas inverkan på gruppens solvens beskrivs med hjälp av känslighetsanalyser. Analyserna ger en god uppskattning av vilka konsekvenser olika scenarier för marknadsrisken har för gruppens solvensställning. Känslighetsanalyser har gjorts för varje enskilt riskområde. Solvensen och scenariernas konsekvenser för gruppens ekonomiska ställning har blivit bättre jämfört med föregående år. Solvensen har ökat både till följd av ökad kapitalbas och minskat solvenskapitalkrav.

Värdering för solvensändamål

I bokslutet värderas gruppens tillgångar i huvudsak till beloppet av anskaffningsutgiften eller ett lägre verkligt värde. Vid solvensberäkning värderas tillgångarna till verkligt värde. Placeringar som utgör täckning för fondförsäkringar värderas både i bokslutet och vid beräkningen av solvensen till verkligt värde. De värderingsmetoder som används vid beräkning av solvensen respektive upprättande av bokslutet har inga väsentliga skillnader med undantag för följande innehav.

I bokslutet upptas materiella och immateriella tillgångar till beloppet av anskaffningsutgiften minskat med avskrivningar enligt plan. Vid solvensberäkning ingår inte goodwill och övriga utgifter med lång verkningstid i tillgångarna i balansräkningen.

Den försäkringstekniska ansvarsskulden, fastställd med tekniken för solvensberäkning vid tiden för bokslutet, uppgick till 2 347,7 miljoner euro, varav bästa estimat utgjorde 2 241,9 miljoner euro och riskmarginalen 105,8 miljoner euro.

I fråga om dödlighet och invaliditet i livförsäkringsverksamhet bygger gruppens antaganden på undersökningar och analyser inom försäkringsbranschen. Till övriga delar bygger de antaganden som tillämpats vid beräkningen av ansvarsskulden på tidigare beteende i Fennia Livs eget försäkringsbestånd och på nuvarande sätt att handha försäkringar. Den marknadsbaserade ansvarsskulden beräknas per försäkringsavtal.

Kassaflödena för ansvarsskuldens bästa estimat i skadeförsäkringsverksamhet är fastställda med simuleringsteknik. Parametrarna i den tillämpande simuleringsmodellen härleds från Fennias premie- och skadeståndsmaterial. Vid fastställande av Fenniagruppens ansvarsskuld tillämpades inte matchningsjustering, volatilitetsjustering eller övergångsbestämmelser.

Kapitalhantering

Syftet med kapitalhantering är att säkra en tillräcklig kapitalbas för att täcka solvenskapitalkravet i regleringen och ett tillräckligt stort överskott vid varje given tidpunkt samt att fördela kapitalet på de centrala riskområdena på ett effektivt sätt enligt förhållandet mellan risker och avkastning. Den lägsta nivån för kapitalbasen fastställer den miniminivå som krävs för att gruppen med stor sannolikhet ska kunna uppfylla sina förpliktelser som gäller de försäkrade förmånerna. Detta minimikrav fastställs på högre nivå än solvenskapitalkravet enligt solvensregleringen och solvenskapitalkravet enligt gruppens egen riskuppfattning.

För oförutsägbara stressfaktorer fastslår Fenniagruppen en kapitalbuffert av önskad storlek utöver minimibeloppet för kapitalbasen. Syftet med kapitalbufferten är att ge gruppen tid att anpassa sin riskposition när plötsliga och överraskande situationer uppkommer, dvs. att anpassa sin solvensställning och position för risker och avkastning på ett genomtänkt sätt till en nivå som motsvarar den nya situationen. Gruppen gör årligen upp en plan för risktagning, där den fastslår sin riskvillighet och risktolerans samt allokerar det kapital som är exponerat för risk i förhållande till helheten och de enskilda riskerna.

Fenniagruppens solvenskapitalkrav uppgick vid utgången av rapporteringsperioden till 392,7 miljoner euro och minimisolvenskapitalkravet till 107,8 miljoner euro. Gruppen använder sig inte av interna modeller, bolagsspecifika parametrar, förenklad beräkning eller undergruppen för durationsbaserad aktiekursrisk för att beräkna solvenskapitalkravet. Gruppen har inte under rapporteringsperioden underskridit det solvenskapitalkrav eller minimisolvenskapitalkrav som regelverket kräver.