Värdering för solvensändamål

Tillgångar

Värderingsprinciper

Allmänt

Vid solvensrapportering klassificerar bolaget sina tillgångar på det sätt som regleringen kräver. Klassificeringen bygger på tillgångarnas karaktär och riskernas rangordning.

Placeringsinstrumentens verkliga värde fastställs enligt noterade priser på aktiva marknader. Instrumenten värderas enligt inköpskursen eller det senaste avslutspriset om börsen som priset inhämtas från tillämpar en auktionsmetod. Om ingen publik notering för placeringsinstrumentet som helhet finns att tillgå, men det finns en aktiv marknad för dess komponenter, fastställs det verkliga värdet enligt komponenternas marknadspriser.

Om en ränta noteras på den aktiva marknaden (i stället för ett pris) ska den noterade räntan användas som indata vid fastställande av det verkliga värdet. Om den marknadsnoterade räntan inte inkluderar kreditrisk eller andra faktorer som parterna skulle beakta vid fastställande av instrumentets värde ska korrigeringar göras för dessa faktorer.

Om det inte finns någon aktiv marknad eller om värdepappret inte noteras ska det verkliga värdet fastställas enligt vedertagna värderingsmetoder på marknaden.

Om det inte är möjligt att fastställa det verkliga värdet på en finansiell tillgång betraktas anskaffningsutgiften som en tillräcklig uppskattning av det verkliga värdet. Andelen sådana tillgångar i bolagets balansräkning är obetydlig.

Det verkliga värdet på fastigheter fastställs enligt avkastningsvärdemetoden som bygger på framtida avkastning och marknadsbaserade avkastningsförväntningar. Värderingen utgår från fastighetsspecifika egenskaper, bland annat fastighetens läge, kondition och uthyrningssituation samt marknadsbaserade jämförelseuppgifter om alternativa hyror och avkastningskravnivåer. Värderingen har för de största fastighetsplaceringarna utförts i samarbete med en utomstående fastighetsvärderare och i övrigt av koncernens egna experter.

Vid solvensberäkning värderas kundlån till deras marknadsvärde (så kallad mark-to-model-värdering). Värderingsmodellen bygger på tre huvudsakliga faktorer. Framtida kassaflöden förutspås med hänsyn till lånets karaktär och återbetalningstid. Kassaflödena diskonteras med en ränta som beaktar en marknadshärledd riskfri ränta och en riskpremie som återspeglar motpartens kreditvärdighet.

Det verkliga värdet på derivatkontrakt fastställs utifrån kassaflödesprognoser och en riskfri ränta härledda från marknadsinstrument.

Värderingsprinciperna eller värderingsgrunderna har inte förändrats under rapporteringsperioden.

Osäkerhetsfaktorer förknippade med antaganden och bedömningar om framtiden gäller främst fastigheternas verkliga värde.


Investeringar (mn euro)

Balansräkning för solvensändamål

Bokslutets balansräkning

Skillnad

 

Materiella anläggningstillgångar, eget bruk

26,9

5,7

21,2

Fastigheter, andra än för eget bruk

206,7

132,3

74,4

Aktier

167,3

148,1

19,2

Innehav i anknutna företag

217,6

53,2

164,4

Masskuldebrev

480,7

472,4

8,3

Företag för kollektiva investeringar

471,0

446,3

24,7

Lån

159,4

178,5

-19,1

Banktillgodohavanden som inte är likvida medel

2,0

2,0

0,0

Derivat

0,2

0,0

0,2

Placeringar totalt

1732,0

1438,6

293,4

       

Immateriella och materiella tillgångar

I bokslutet upptas materiella och immateriella tillgångar till beloppet av anskaffningsutgiften minskat med avskrivningar enligt plan. Om det finns skäl att anta att värdet av dessa tillgångar har minskat ska en avskrivning för värdeminskning redovisas.

Vid solvensberäkning tas goodwill och andra utgifter med lång verkningstid inte upp som tillgångar i balansräkningen.

Fastigheter och fastighetsaktier

I bokslutet värderas fastigheter till anskaffningsvärdet efter planenliga avskrivningar eller ett lägre verkligt värde. Fastighetsaktier och vatten- och landtomter värderas i balansräkningen till anskaffningsvärdet eller ett lägre verkligt värde. Fastigheternas verkliga värde presenteras i noterna till bokslutet. Vid solvensberäkning värderas fastighetsplaceringar till verkligt värde.

Aktier och andra ägarandelar

Aktier och andelar tas i bokslutets balansräkning upp till anskaffningsutgiften eller till ett lägre verkligt värde. För noterade värdepapper och för sådana värdepapper som har en marknad används som verkligt värde årets sista tillgängliga kurs enligt fortlöpande handel, eller om den saknas, den sista avslutskursen.

Som verkligt värde för värdepapper som inte noteras används det sannolika överlåtelsepriset, den återstående anskaffningsutgiften eller ett substansvärde. För andelar i kapitalinvesteringsfonder används den värdering som förvaltningsbolaget uppgett om fondens verkliga värde. Verkliga värden presenteras i noterna till bokslutet. Vid solvensberäkning värderas dessa tillgångar till verkligt värde.

Aktier i dotterbolag

I bokslutets balansräkning värderas aktier i livförsäkringsdotterbolag till anskaffningsvärdet eller ett lägre verkligt värde. Det verkliga värdet för aktier i dotterbolag bygger i bokslutet på Embedded Value-metoden. Embedded Value bygger på en anpassad balansräkning av dotterbolagets solvensberäkning. Verkliga värden presenteras i noterna till bokslutet.

Vid solvensberäkning är värdet av ägandet i livförsäkringsbolaget skillnaden mellan tillgångarna och skulderna i solvensberäkningens balansräkning.

Finansmarknadsinstrument

Finansmarknadsinstrument tas i bokslutets balansräkning upp till anskaffningsutgiften. Anskaffningsutgiften beräknas med hjälp av medelpriset. Differensen mellan finansmarknadsinstrumentens nominella värde och anskaffningsutgiften periodiseras till ränteintäkter eller som avdrag för dessa under finansmarknadsinstrumentets löptid. Motposten bokförs som ökning eller minskning av anskaffningsutgiften. Värdeförändringar orsakade av fluktuationer i räntenivån bokförs inte. Nedskrivningar i anslutning till emittentens kreditvärdighet bokförs i resultatet. Verkliga värden presenteras i noterna till bokslutet. Vid solvensberäkning värderas dessa tillgångar till verkligt värde.

Derivat

En negativ skillnad mellan det verkliga värdet för ett icke-säkrande derivatkontrakt och ett högre bokföringsvärde/en högre avtalskurs bokförs som kostnad. Orealiserade intäkter bokförs inte. Av räntederivat bokförs som intäkter och kostnader för räkenskapsperioden enligt avtal de räntor som hänför sig till räkenskapsperioden. Verkliga värden presenteras i noterna till bokslutet. Vid solvensberäkning värderas derivatkontrakten till deras verkliga värde på bokslutsdagen.

Lånefordringar och depositioner

Lånefordringar och depositioner tas i bokslutets balansräkning upp till det nominella värdet eller till ett bestående lägre sannolikt värde. Vid solvensberäkning värderas kundkrediter till verkligt värde.

Premiefordringar

Premiefordringar tas i balansräkningen upp till det sannolika värdet och övriga fordringar till det nominella värdet eller till ett bestående lägre sannolikt värde. Från premiefordringarnas nominella värde har annullationer som baserar sig på tidigare erfarenhet dragits av, varvid man får det sannolika värdet. En fordran som sannolikt inte kommer att betalas bokförs som kreditförlust. Vid solvensberäkning betraktas endast förfallna fordringar som premiefordringar.

Väsentliga skillnader i värderingsprinciper

De värderingsmetoder som används vid beräkning av solvensen respektive upprättande av bokslutet har inga väsentliga skillnader med undantag för följande innehav.

Vid solvensberäkning upptas rörliga räntor som härrör från placeringar till verkligt värde för tillgången i fråga. I bokslutets balansräkning ingår placeringarnas rörliga räntor i gruppen fordringar.

Kundlån värderas till nominellt värde i bokslutet. I solvensberäkningen värderas lånen på marknadsmässiga villkor.

Vid solvensberäkning är värdet av ägandet i livförsäkringsdotterbolag skillnaden mellan tillgångarna och skulderna i solvensberäkningens balansräkning.