Kapitalhantering

Kapitalhantering

Kapitalbas

Mål, policy och processer för hantering av kapitalbas

Syftet med hanteringen av kapitalbasen är att säkra tillräckliga tillgångar för att täcka solvenskapitalkravet i regleringen och ett tillräckligt stort överskott vid varje given tidpunkt samt att fördela kapitalet på de centrala riskområdena på ett effektivt sätt enligt förhållandet mellan risker och avkastning. Överskottet fastställs enligt egen bedömning av riskerna i förhållande till det solvenskapitalkrav som regleringen förutsätter samt beredskap inför plötsliga och oförutsägbara störningar.

Den lägsta nivån för kapitalbasen fastställer den miniminivå som krävs för att med stor sannolikhet ska kunna uppfylla de förpliktelser som gäller de försäkrade förmånerna. Denna nivå av kapitalbasen fastställs av det större av de två följande solvenskapitalkraven:

  • solvenskapitalkravet som krävs enligt solvensregleringen
  • ett solvenskapitalkrav utifrån egen riskbedömning (ORSA).

Både kapitalbasen och solvenskapitalkravet kan förändras snabbt på grund av öppna riskpositioner, vilket kan leda till att man inte nödvändigtvis längre kan bedriva verksamhet i normal ordning. För plötsliga och oförutsägbara stressfaktorer fastslås en kapitalbuffert av önskad storlek utöver den krävda miniminivån på kapitalbasen. Syftet med kapitalbufferten är att ge tid att anpassa riskpositionen när plötsliga och överraskande situationer uppkommer, dvs. att anpassa solvensställningen och positionen för risker och avkastning på ett genomtänkt sätt till en nivå som motsvarar den nya situationen.

Det belopp som behövs för kapitalbufferten värderas också på lång sikt, varvid man till granskningen lägger till kvalitativa synpunkter och icke-mätbara risker. Sådana är t.ex. styrelsens affärsstrategier samt risker och möjligheter i anknytning till affärsmiljön.

Vid risk- och solvensbedömningen, som görs minst en gång om året, uppdateras och fastställs riskvilligheten och risktoleransen samt allokeras det kapital som är exponerat för risk i förhållande till helheten och de enskilda riskerna. Riskgränser och begränsningar för risktagning utformas för att motsvara ovannämnda mål. Riskgränserna bevakas kontinuerligt och risktagningen kontrolleras och vid behov uppdateras hanteringsramen kvartalsvis för att motsvara eventuella förändringar i verksamheten eller på placeringsmarknaden.

Kapitalbas- och solvenshanteringen ingår i riskhanteringssystemet. Verkställande direktören och den högsta ledningen ansvarar för att risktagningsplaner utarbetas och solvensmål ställs upp. Riskhanteringsdirektören ansvarar för att heltäckande och mångsidiga analyser av risker, framtidsscenarier och eventuella ekonomiska konsekvenser av realiserade riskpositioner finns att tillgå som stöd vid utarbetandet av risktagningsplaner och fastställandet av solvensmål. Styrelsen godkänner risktagningsplanerna och de fastställda riskgränserna.